"MIN KROPP DUGER INTE ATT HA SEX MED"



Vi dricker kaffe och tittar ut över Älvsborgsbron. Det är en solig dag för en gångs skull, som står i bjär kontrast till det gråmörka Therese ville prata med mig om.

Framför mig sitter en tjej utan dessa påstådda skavanker, helt och hållet skulpterad inom konstens ramar, ändå har hon spenderat otaliga timmar på att lyssna på röster inom henne som säger annorlunda. Att hennes kropp inte duger. Att den inte är bra nog.

Det är en intressant resa hon har gjort. Vi pratar barbienormen, kroppsuppfattning i puberteten och förhållandet till yttre bekräftelse. Det är aldrig så lätt som man vill att det ska vara.


Jag känner igen mig långt mer än jag velat göra. 
Kanske gör du också det? 


Namnen är som vanligt fingerande.


__________


THERESE: Innan jag hade sex första gången var jag övertygad om att min kropp inte skulle duga till det. Jag kunde titta på min rygg och se att jag hade finnar, kolla på insidan av mina lår och se tigerrandiga streck. Jag hade fett på magen, för stor rumpa, för små bröst, och på grund av alla dessa fel och brister så jag skulle aldrig någonsin få lov att ha sex.

JAG: Var det någon som hade sagt det här till dig, någon som hade kommenterat din kropp eller avisat dig på grund av den?

THERESE: Aldrig. Jag blev aldrig retad för att jag var tjock eller något sådant. Det var nog mer en känsla som kom inifrån.
      Jag var ett sånt typiskt duktigt barn. Skulle vara bra på allt. Jag hade aldrig riktigt misslyckats med någonting innan jag inte fick högsta betyg i idrott i högstadiet. Det kanske var där det började, jag vet inte. Det är väl en grov förenkling, men jag minns att jag kände mig så otränad, på grund av det där löjliga betyget, och jag gick på en skola där idrott och sport var högprio.
      Jag vet inte... Jag hade inte tänkt så mycket på min kropps duglighet innan dess, och efter det blev det helt plötsligt centralt.

JAG: Förlåt för mitt amatörpsykologande, men det låter som om det fanns annat där i botten från början?

THERESE: Jo. Ja. Ångest är väl bara ett uttryck för att något i livet inte riktigt funkar.

JAG: Hur blev det sen när du väl hade sex för första gången?

THERESE: Hah, herregud, det är en annan historia. Men nej, såklart klagade han inte på min kropp. Tyvärr var väl inte det sexet så jävla wow i sig, så det ändrade inte mer i min kroppsbild än att det gav mig den faktiska motbeviset mot att "ingen någonsin skulle vilja ha sex med mig", men det kändes ändå otroligt.

JAG: Kan man förvänta sig att någon annans acceptans av ens kropp, är lösningen man behöver för att själv acceptera den? Det låter som en riktad fråga men jag tänker mest högt. Personligen har jag inget svar på det.

THERESE: Det blir så dumt, så ofeministiskt, det jag kommer säga nu men... Ja.
      För mig gjorde det skillnad när jag väl var i en relation med någon som kontinuerligt bekräftade min kropp. Att se hur tänd han kunde bli på mig bara jag böjde mig framåt framför honom var euforiskt. Jag fick något fantastiskt, sex, för att någon annan fann mig, min kropp, så pass attraktiv att den ville ge mig det. Det var allt det där som jag vara övertygad om att jag aldrig skulle få, de där nätterna jag låg vaken och hatade min kropp.

JAG: Förändrades din kropp från att du kände så till den tidpunkt du var i förhållandet med den här killen?

THERESE: Alltså... lite kanske. Det rör sig om ett spann på några år där det enda som hände var att jag fullföljde puberteten. Jag fick lite mer rumpa. Gick upp lite i vikt. Så egentligen blev det ju mer av den "dåliga varan", men mindre av ångesten, haha.

JAG: Så du känner inte så längre, att din kropp på något sätt inte skulle "duga" att ha sex med?

THERESE: Jag vet inte, på många sätt känns det som om jag inte förstod saker alls då. Killar ville tydligen inte alls enbart ha barbiedockor, som jag trodde. Eller vissa vill det. Men vissa tjejer vill ha kendockor också. Det finns någon för varje smak. Den här idéen att man måste vara pinnsmal eller fyllig eller superfit är samhällsnormer som ändå bara kommer och går. Det killar uppfattar som sexigt för tio år sedan är inte sexigt idag, och det som är sexigt idag är helt ute igen imorgon.

JAG: Blir det inte lite problematiskt att utgå ifrån vad andra, killar, ska gilla?

THERESE: Alltså jag förstår vad du menar, men om det är en kille jag vill ha kan jag ju inte göra på något annat sätt?

      Jag vill ha kärlek, med en man. Jag vill ha ett sexliv med en man. Och däri blir det ju relevant vad en man ska tycka är attraktivt.
      ...Titta inte på mig sådär! Du vet att jag är feminist också men jag kände att det var dags att säga något om det faktum att såklart det spelar roll hur man ser ut.
      Vi dömer folk för hur de ser ut, direkt, vare sig vi vill eller inte. Jag kommer kanske alltid oroa mig för att inte räcka till för att någon ska vilja ha sex med mig, men jag har lärt mig att världen inte på långa vägar är så snäv som jag trodde den var när jag växte upp. Även om vi bryr oss om utsidan så är ingen så hård mot min kropp som jag är.

      Tvärtom får jag höra att den är fin ganska ofta nu för tiden. Och jag är ganska säker på att jag hade fått höra det även om min kropp hade sett annorlunda ut. Det handlar om att jag nu för tiden tar åt mig av alla positiva kommentarer jag får och ser till att spara dessa i mig, och när jag känner mig sexig så känns det som om andra ser det och bekräftar det.

      När det kommer till sex så blir kroppens form liksom inte lika viktig som vad man gör med den. Hur den känns. Det lärde jag mig verkligen med mitt ex. Han och jag hade sex även när jag hade gått upp i vikt, även när jag var mer vältränad och hårdare muskler än någonsin, han ville alltid klämma och känna och vara nära mig och med tiden började jag slappna av och förstå att det som hade legat och grott i mitt huvud bara var ångest och rädsla för att inte räcka till.

JAG: Så om du hade haft en syster i 15-16-årsåldern som skulle haft sådana här tankar, vad skulle du säga till henne då?

THERESE: Jag minns att jag tänkte att det fanns mindre attraktiva människor än jag där ute som har massor av sex, så varför skulle inte jag då?
      ...Herregud, det där låter jätteskrytigt. Stryk det! Det var absolut inte så jag menade, snarare tvärtom. Helt tvärt om. Det var ett försök att prata vett i min låga självkänsla - din rätt till att ge, ta emot och njuta av sex är inget din kropp behöver förtjäna. Det är något du får när huvudet känner sig sexigt och du har en relation med en människa.

JAG: Hur blir det om den här imaginära sextonåriga systerns sexliv bara består av olika engångsligg då?

THERESE: Då skulle jag säga till henne att skydda sig! Två kondomer ifall en spricker! (Skratt) Nej men då har hon ju det redan. Då blir det verkligen tydligt att mer än en person tycker att hon är sexig. Jag skulle säga till henne att njuta av det!


__________


Fellow female, hur känner ni inför det här inlägget? 
Håller ni med? Tycker ni tvärt emot? 


Skriv till mig på 


feliciaaxelsson.s@gmail.com 


eller lämna dina kommentarer 
rakt i kommentarsfältet här under! 



Kommentarer